Hemma ligger havet stilla och gruset knastrar ofruset under mina skor på väg över hamnen ner till Bryggebastun.
Damernas ikväll, med fem grader i vattnet och lika många dopp.

Hemma bäst.

Lilla Bält, Stora Bält och Öresund.
Tolv komma fem grader och närapå vår.

Skillnaden på Danmarks största badhus en påskdagssöndag och en helt vanlig tisdag, den är milsvid.
Jag har fått tillbaka hoppet om mänskligheten, och danskarna, igen.

Ett lekland i stil med Brukets i Varberg kanske inte är vad jag skulle välja en ledig dag, om jag så att säga hade frit valg.
Men.
Den här semestern är barnens.

Legoland ja.
Exakt som jag (inte) minns det sen sist jag var där (när jag var i Rubens ålder sådär) men med så sjukt fina byggen av allehanda sevärdheter, städer och landskap att jag gick runt och baxnade litegrann.
Lillebrors för korta längd (för attraktioner som storebror galant gled in på) gav några tårfyllda raseriutbrott, men mildrades en aning av att få släcka bränder i brandbilstävlingen, några åkturer i båt och safarijeep, samt inne på akvariet där han hade kunnat stå och glo på fiskarna i timmar.
Nog för att Annandag Påsk antagligen gav en hel del dagsutflyktande danskar (och svenskar. Och tyskar), men annars gillar jag ju såna här ställen på lågsäsong.
En släng av folkallergi, kan man lida av sådant?
Påminn mej, om jag mot förmodan föreslår Astrid Lindgrens värld eller Liseberg i sommar.

Såatte... Lalandia en påskdagseftermiddag är inget jag rekommenderar.
Det må se skojigt ut, men verkligheten är mer: åttahundrameter kö till vattenrutschkanorna, nedtrampning av ömtåliga danskar vid in och utpassage till utepoolen, samt en trängsel i damduschen som får Gekåskassorna en lördag efter löning att verka som Nordpolen en tisdag i november.
Efter det här var jag villig att åka raka vägen hem till Sverige igen.
Att de stackars febriga Agnvallarna inte var friska nog att följa med och bada idag var nog mer karma än synd.

Gamla Nordsjön som svallar och brusar, in över västra Jyllands breda stränder mot höga klitter som kliar av springibena efter fem-sex timmars stillasittande bilresa över Danmarks alla öar och broar.
Stenar och snäckor.
Vejers strand vid Blåvand.
Hej lilla påsksemester!

En ovanligt liten påskeld lyste över nejden från Lunnbjäret i år.

Same procedure as last year.
Fast med en liten kille som  i år prompt skulle vara "påskgubbe-panter".
Det här blev as good as it gets, och på det:
Sol på näsan!

Medelhavig påskmiddag på Trossvägen, med gurka och svartpeppar i välkomstdrinken och lite rumpdans till dessert. Så glad att få ha dom här människorna i mitt liv.

Krokusar upp, studsmatta ut, sommardäck på.
Lång lång långfredag i solen.

Det är över en vecka sen vi satte ut utemöblerna nu, och inte en sekund har det varit torrt på dem. Dimma, snö, duggregn, snö. Den här marsmånaden alltså, har jag varit med om en lika frusen sen jag flyttade från Umeå?
28 mars idag, 6,9 minusgrader, hårdskrapande av bilrutor inför förskoleskjuts, trots att Mattias snällt nog redan en timme tidigare, när han åkte till jobbet, skrapat mina också.

Den här morgonen åkte dynorna ändå ut, trots det tunna islagret på soffställningen.
Den här morgonen blev det en kopp te i solen.

Annat än igår morse, det här.
I full snöstorm körde jag i kritvita spåriga motorvägsfiler ner till Helsingborg för att jobba.
I femtio kilometer i timmen, sicksackande mellan långtradare som höll trettio, livsförskräckt när det drog och drog och drog i spåren.

Jag vet inte om det är meningen att jag ska bo i det här landet vintertid.

Lars von Triers provocerande smarta film, som jag såg och inte tyckte om när den kom, blir nu teater i Helsingborg.
Det känns bättre nu. Jag vet vilken handling jag har att vänta. Obehaget blir ingen överraskning.
Imponeringen över skådespelares jobb har nog dessutom knappt aldrig varit större.
Denna textmängd, att repetera och minnas. Rollförståelsen. Pjäsförståelsen.
Kajsa som Karen. Så fantastisk att jag vill gråta. Och gör det.

Jag är glad att jag har ett jobb (och ett liv) jag kan och begriper. Åtminstone för det mesta.

Vi hoppas att den här helgens tjocka oövergående dimma åtminstone är den första av de tre som enligt byns gamla fiskare ska komma från havet, innan våren kommer hit.
Blir de fler morgnar som den senaste veckans två, då vi vaknat, dragit upp gardinerna och häpnat över ytterligare en vit värld följd av grått töväder, då börjar jag snart grina av passive aggressive vårlängtan.

Dimmkallt och rått vårväder fick dom, Karin och Viktoria, när dom dukade upp för vårmarknad nere i Sjöräddningens lokal på hamnen.
Tipspromenad, fika, och fina fina grejer till försäljning.
Ett par fiskekast därifrån hade Bryggebastun öppet hus, med våfflor och värme, om än inte den vanliga åttiogradiga.
Tandläkartossor och mätta magar.
Fin söndag!

Äntligen!
Sol och vindstilla värme, fotboll och frisbee i trädgården och eftermiddagsfika i uterummet hos mormor och morfar.
Magnoliaknoppar och små påskliljelökar som börjar titta fram.

Den här känslan och jag kan (iallafall nästan) ta en huggorm eller två.

En skolledig lovdag mitt i veckan, då drar vi med pensionärerna ut i skogen till det vitfrusna vattenfallet i Albäck! Vårkänslor i isig skog, mormor druttade på rumpan värst, fast det var bara morfar som klarade sej helt oskadd. Tjärsten, sågverksruiner och flytande små isflak i bäck. Och jag fick klättra ut på det frusna vattenfallet för att plocka istappar åt ungarna, annars hade Ruben gjort det så fort jag vänt bort huvudet.
Skogen alltså.
Jag gillar skogen. Ungarna gillar skogen. Pensionärerna gillar skogen.
Skogen och solen, kärlek till dom.

Fåglarna har kvittrat och solen har värmt och vi har röjt i trädgården och sopat upp alla snowracrar, pulkor och rumplappar.
Vi har till och med smashat de gamla trasiga utemöblerna och åkt och köpt nya, along med tre supersnygga utefåtöljer i olika färger som åkte med av bara farten, Bertil valde en egen liten rosa.
Timmar senare sitter vi, alldeles nöjda med vårt värv, inne i soffan.
Och ser snön falla.
Ymnigt.

Bertil är iallafall nöjd med att hastigt få sin nya utestol till tevefåtölj ikväll.

Så slutligen, Nayrab på Skånes Dansteater.
Imorgon får jag åka hem och pussa på mina ungar igen.