Köpenhamn

En bro över mörka ubåtshistorievatten.
En fjärrstyrd tunnelbana utan förare, där jag sitter längst fram och ser rälsen dundra fram.
Ett Nyhavn packat med turister.
En Kongelig gammal teater som hyser en Kongelig gammal balett, men alldeles ny för mej.

Spelman på taket

Möt familjen med fem döttrars tungvrickande snyggnamn:
Pappa Tevje, mamma Golde, och så Tzeitel, Hodel, Chava, Schprintze och Bjelke.
Fin familj. Hjärtevärmande, och hoppfull. Och rolig!

Alldeles strax på en opera nära dej.

Mellan jobb

Lena instagrammar dagen och själv tar jag bilen direkt från dagens jobb på Teater Halland ner till Teaterhotellet i Malmö, sladdar in i det underjordiska garaget, äter hämtsushimiddag på golvet och gör färdigt alla bilder samt skickar dem, här i min hotellsäng med Rönngatebalkonger utanför fönstret och rödljustrafikbrus snett uppåt gatan.
Imorgon blir det Spelman på Taket på operan.
På fredag blir det balett i Köpenhamn på dagen, samt ytterligare en operaspelman på kvällen.
Denna veckan är karmas sätt att säga tillbakakaka efter mina nio veckors sommarlov.

Livsplats Sverige

Rivstart på o-semestern.
Två dagars hälsokonferens på Varbergs Kusthotell.
Med strålande sol.
Fantastisk mat.
Suptävling nere på Kåsa.
Guidad historisk kustsanatorie-vandring med Peter Börjesson, så himla bra, sicken berättare han är!
Och emellanåt så intressanta paneldiskussioner att jag närapå glömde varför jag var där.
Jag är så att säga målgruppen för punkten "Barn och ungas attityd till stillasittande".

Kjell och den trasiga turbon

Kjells båt går inte som den ska, eller "som en potta skit" som di säger härnere på hamna.
Mattias efterlyser sextonnycklar och tjugofyranycklar, smakar på brunskimrande glykol och skruvar till sist fram en trasig turbo.
De Alvas morfar, säger Bertil. Jag köra Alvas morfars båt.

Inhopp i slutminuter

Solen har just gått ner bakom Hultets husrader, och i de sista skälvande (nåja, det står 6-1) minuterna av fredagskvällens drabbning mellan Bua och Kungsbacka, får femton år gammal Berglin kliva in och kriga mittfält.

"Såva i skogen"

Nästan alla punkter på Rubens sommarlovslista avklarade nu.
Men "såva i skogen" är kvar.
Så då packar vi tält och sovsäckar och liggunderlag och korv och ved (och ingen myggsprej helt orutinerat) och ger oss uppför backen, mot skogen.
Kroksmosse ligger spegelblankt stilla.
Ljungmarken är mjuk.
Sommaren är snart slut.
Magnus kommer förbi och grillar korv med nästan alla Brettesbarn i skymningen.
Med myggsprej.
Fast de går vilse på vägen, en lång krok ut på Getaryggen innan vi ropandes hör dem komma söderifrån, då jag redan hunnit bort till Kroksmosses parkering för att leta, och hunnit se en fantastisk solnedgång på vägen, en över Nidingen och stilla hav.
Ruben glömmer bort att han stunden före konstaterat att det kommer bli SKITTRÅKIGT i skogen eftersom vi inte tagit med nån IPAD, och täljer grillpinnar för glatta livet som efter lite korvhållning får agera facklor och sedermera ljuscirkelgörare i mörkret.
Mattias och Ruben följer Brettesvilsingarna tillbaka hem genom skogen, med ficklampor.
Jag och Bertil går och lägger oss i tältet och väntar sålänge. Gosar. Pratar.
Skogen är tyst, myrorna kryper hem, och dimman ligger tunn över mossen.
På måndag börjar skolan igen.

Svamparellerna blommar

När skogen bjuder böljande gula kullar känns det bra gött, trots taggiga snår och ormastigar.
Tänk om framtiden är underjord eller ogrönska.
Tänk om barfotapromenad i trädgårdsgräs och kantarellturer i skogen är nåt man kommer säga hörde 2000-talet till.

Trapphäng

20,5 grader i vattnet, men den ene sträcker sej bara till att (efter tre försök) snabbt gå ner till bröstet, och den andre vägrar ens doppa tårna. Jag har fått badkruksbarn.

Kväll på klippa

Det gjorde inte så mycket att den nedåtgående solen gick i moln strax ovanför Nidingen.
Att sitta på en klippa vid fyren och krama mina äppelätande barn och lukta dem i håret var bättre än alla andra alternativ iallafall.

Sjönevads marknad

Popcorn, godisremmar och socialdemokratsballonger.
Plommon, isterband och en låda kasta-i-marken-smällare, den nya tidens femöres.
Våfflor, kaffe och en låda chokladtoppar.
Och ett bi som stack mamma på halsen.
Sjönevads marknad, en gång om året.

Mormor och morfar

Den nya generationen vattnar blommor hos den gamla, sedan länge vidaregångna.
Ruben hann träffa sin gamlamormor, men det var knappt, och i glömd koltålder.
Morfar dog när jag själv var Rubengammal, hjärtat stannade en sommarnatt i sängen bredvid mormor.
Nu ligger de på Köinge kyrkogård, alldeles bredvid Köinge gamla gästgiveri, där morfar bodde som barn, där hans mamma kokade mat till gästerna som kom, för middag och ett rum för natten.
En grusad gång upp, en gräsmatta ner, ett liv, två.

Istället för Gekås

Det är en sån dag.
En dag då vakter vinkar in oss till personalparkeringen uppe på sprängberget, då vi hör i deras komradio: *sprak sprak jag skickar upp tusen bilar till dej sprak sprak.
En dag då ytterligare vakter hänvisar oss runt alla hus nere vid varuhuset, "för kön börjar längre bort".
En dag då vi flabbar lite, vänder tillbaka igen och istället provar nya fina lekplatsen borta på campingen, samt äventyrsgolfen bredvid.

Hos Ulla och Thord

Sen middag i Ängarna, där alla kusinfötter trampat, sprungit och lekt genom tiderna, där mormor planterat blommor i gången och där morfar spelat dragspel och erbjudit en krona för att få lirka ut mina lösa små sjuårständer.
Ikväll får Rubens sjuårständer smaka kaffe för första gången.
Och han vill ha mer.

Vi sover över inatt.
Det är nåt med Ängarna.
Livets allra finaste komma-tillbaka-till-ställe.